onsdag 16 maj 2018

Ansvar: my space / your space

Vi bär omkring på en massa ansvar och ok på våra axlar som inte alltid är våra egna.
Min terapeut håller upp armarna i en ring och säger "du ska bara ta ansvar för det som är här innanför, det som är utanför kan du inte påverka"
Jag övar och faller. Men får en medvetenhet när jag gör det.
"Sätt upp ett staket runt din trädgård och låt ingen annan kasta in sopor på tomten" säger hon ibland när jag inte riktigt vill ta in budskapet.
Jag försöker visualisera det för mig själv. Ibland kommer jag på i efterhand att jag låtit någon kasta in sopor på min tomt. Mentalt tar jag upp påsen och kastar den tillbaka, även om jag lät det hamna på min tomt så tänker jag bannemig inte bära runt på det. Jag grämer mig heller inte för att soporna råkade komma in, staketet är inte helt stabilt ännu, det finns hål. Jag spikar upp en planka och målar den i en fin färg och stärker mig för att inte låta soporna komma flygandes vid nästa tillfälle.

Podtips:
Podcast 116 | Resonate

Då de pratar om att inte ta med arbetet hem så säger de att man måste ge sig själv utrymme för att plocka av sig dagens vedemödor. Kanske till och med plocka av de ok som inte är dinna att bära på. Med det budskapet har jag faktiskt kunnat lyfta av mig själv ansvar som inte var mitt att bära i första läget. Jag kan applicera det både privat och på arbete, jag har en fallenhet för att ta på mig andras ångest men det är ju inte min att bära och blir därmed bara en onödig vikt på mina axlar.

söndag 13 maj 2018

Identifiera dina känslor

Jag jobbar aktivt, som en del av min rehabilitering, med att identifiera mina känslor. Jag har alltid bara gasat och pushat mig själv hårdare och hårdare utan att stanna upp och fundera över hur jag mår eller vad jag vill. Resultatet blir att man kör sig själv ända in i den berömda väggen. Väggen är hård och det gör ont att dunka huvudet i den. Så jag övar på att stanna upp och lyssna till mig själv.
Jag har nyligen upptäckt en ny känsla, den är sannolikt inte ny i min kropp men den är ny i mitt medvetande; att bli överväldigad. Jag har analyserat känslan en del då jag först märkte att jag blev arg vid konstiga tillfällen då jag faktiskt inte hade något att vara arg över. Men insåg vid närmare eftertanke att jag faktiskt inte var arg, jag var däremot överväldigad och upplevde det som att jag formligen sköljdes över av olika känslor. Detta inträffar ofta fredag eftermiddag då jag haft en hel arbetsvecka med mängder av intryck. Jag upplever det nästan som en kalldusch som väller över mig och på några sekunder så går jag från glad till ledsen. Detta har tidigare gjort mig arg och jag har kommit hem trött, arg, och rastlös. Perfekt start på helgen va!?
Jag lär mig att finna mig i känslan, istället för att drunkna i den, tar en lång promenad, vilar, sover en lång natt, promenerar lite till och sedan brukar känslan ha passerat. Det är nyttigt för mig att identifiera vad jag känner och lära mig att bemöta det istället för att förtrycka det. Det är ok att känna, oavsett vad man känner. Jag tror knappast att vi i dagens samhälle lider av den gamla myten "h*n känner efter så mycket"

Lästips: Drunkna inte i dina känslor

Min femåring som precis lärt sig läsa frågade oroligt efter att ha läst omslaget på boken "mamma kan man DRUNKNA i känslor?"
Nej vännen inledde jag och sedan följde en tappert försök från min sida att förklara vad en metafor är.

torsdag 19 april 2018

Accept

Tänk att det ska vara så svårt att acceptera och respektera våra egna känslor. Jag har en bild av att jag alltid ska vara produktiv och högpresterande, är jag trött eller hängig blir jag irriterad och frustrerad. Man måste va på topp, alla dagar hela dagen. Men så är det ju inte. Jag vet inte var det kommer ifrån, en känsla av att alltid behöva leverera resultat. Jag jobbar på det, jag jobbar på att identifiera oron, har jag mycket oro i kroppen betyder det allt som oftast att jag är trött. Är jag trött behöver jag vila och återhämta mig. Men att komma till den slutsatsen har inte alltid varit lätt. Jag är tacksam för att jag lyckades identifiera den kopplingen igår. När huvudet snurrade och olika (irrelevanta) måsten bombarderade mitt medvetande. Jag hade kunnat välja två vägar där, börja prestera - enligt rösterna i huvudet. Eller ta ett steg tillbaka och syna bluffen. Det var inte måstena som var problemet - det var tröttheten. Jag släppte allt och mediterade, tog en promenad och gjorde yoga. När inte ens de tre sakerna gjorde att jag kom ner i varv så mediterade jag lite till, vilade och sov. Idag fortsätter jag på samma bana, yoga, meditera, vila tills dess att jag känner att jag är mig själv igen.

onsdag 18 april 2018

Det är inte hur man har det utan hur man tar det

Det är en jobbig insikt för mig, att stressen alltid kommer inifrån mig själv. Oavsett vad jag utsätts för så är det hur jag bemöter det som räknas. Om jag hamnar i pressade situationer så är det ändå alltid hur jag reagerar som gör skillnad. Jag måste påminna mig själv varje dag om att prioritera min hälsa och mitt välmående. Jag har inte gjort det tidigare och det är därför jag blev sjuk. Känner jag mig stressad så är det inte primärt på grund av att jag har för mycket att göra, utan för att jag inte tagit tid för mig själv. Tid för att reflektera och få perspektiv. Den tiden skapar en distans till alla måsten och borden. Nej tvätten behöver inte vikas just nu, nej leksakerna måste inte plockas upp just nu. Jag arbetstränar nu och har därför inte så mycket att göra men jag ska applicera det tankesättet även i jobbet. Känner jag mig stressad och överväldigad så är det bättre att ta en paus. Ta en promenad eller meditera en stund. Med lite perspektiv ser man med större klarhet på uppgiften och kan ofta skala ner det till vad som faktiskt måste göras just nu. Kanske kommer man fram till att det inte alls behöver ske just nu.
Jag försöker propsa på att alla runt mig ska meditera och eftersom många i min omgivning är prestationsprinsessor precis som jag så är det vanligaste svaret jag får "det där blir för svårt att komma ihåg att jag måste göra varje dag".
Men det är ju precis det som är så magiskt säger jag, du MÅSTE inte göra det varje dag, bara du lär dig identifiera när du verkligen har ett behov av att göra det. Istället för att dras med av stressen och hjärnspökenas måsten så bryter man den onda spiralen och mediterar. Med meditation, promenad eller yoga (vad som än ger dig lugn) så får man det där fantastiska perspektivet och känner efter djupt ner i magen vad man faktiskt vill och behöver just nu. Kanske ska man inte göra någonting alls och gå och vila istället.
Vi måste ta hand om det mest värdefulla vi har - vår hälsa.
Sätt på dig syrgasmasken först och hjälp alla andra sen.

onsdag 4 april 2018

Kroppen hittar alltid ett sätt

Som grund för en utmattningsdepression ligger alltid en massa känslor som man håller inom sig. Jag har sparat en massa ångest och jobbiga saker i en liten låda längst in i själen. Jag har bommat igen locket på lådan, hamrat, spikat och slutligen kastat på lite kedjor och tunga stenar. Omedvetet förstås. Man tror att lådan går att spara där inne för evigt och vissa kanske kan det. Men inte jag. Det tar sig ut på ett eller annat sätt.

I mitt fall tog det sig ut i fysiska besvär, magen som krånglar, smärta och pirr i armen. Jag är fortfarande ingen expert på att identifiera det som är jobbigt. Men jag övar varje dag, hela tiden. Faller och tar mig upp. Identifierar och ser samband. Lärandet är antagligen livslångt och det är ok det oxå.

fredag 16 mars 2018

Ett minimalt experiment

Häromveckan tröttnade jag på barnens leksaker som låg utspridda överallt. Efter ett ihärdigt tjatande om att städa upp dem från min sida så gav jag upp. Leksaker stressar mig då barnen har otroligt mycket saker som flyter runt och periodvis känns det som att de förökar sig när vi sover. Jag tycker inte vi köper mycket till dem och ändå har vi mängder hemma. Jag fattar inte det där.

Hur som helst så tog jag alla saker som låg på golvet och packade ner i en låda och ställde undan. Några grejer som jag vet är favoriter fick vara kvar men utöver det så blev det en hel flyttkartong som jag kunde ställa undan. När man som jag har problem med sina kognitiva sinnen så behöver man ha lite harmoniskt runt sig. Att ha ett golv fullt med leksaker är därmed ganska dåligt för återhämtningen. Men jag har inte orkat titta åt sakerna tidigare utan har varje dag tänkt "usch vad mycket saker det är" och sedan helt enkelt inte orkat göra något åt det.

Min tanke framåt är att bara ta fram sådant ur lådan som de ber om. Det har nu gått en vecka och sonen har letat efter sin keyboard. I övrigt verkar de inte sakna något utan leker snarare bättre och mer påhittigt än vanligt. Man kan ju tänka sig att överflödet även stressar barnens hjärnor utan att de förstår det.

Keyboarden fick komma upp ur lådan

På lådan skrev jag TOYS - återfås mot beskrivning. Anledningen till att toys står på engelska är för att sonen lärt sig läsa så hade jag skrivit leksaker så hade han garanterat dykt ner i lådan och letat. Han hade dock antagligen blivit besviken då det bara handlade om deras "gamla" vanliga leksaker.



Idolen är gorillan Johnny från filmen Sing så jag kan förstå att han behöver ha sin keyboard. 

torsdag 15 mars 2018

Jakten på lycka

Precis som med så mycket annat här i livet så har jag lagt fokus på fel saker. Jag och många med mig tror att lycka är det man ska uppnå. Jag vill tro att jag periodvis oxå varit lycklig. Men jag vände perspektivet väldigt nyligen då jag läste boken "Hejdå saker" av Fumio Sasaki. Han skriver att lycka är flyktigt, tillfälligt kan vi få lycka av införskaffande av nya saker, det är därför konsumtion kan få ett så starkt grepp om oss. Han menar istället att den som känner tacksamhet ofta, är istället den som är lycklig. Att tacksamheten i sig faktiskt är själva lyckan. Så det är faktiskt inte lycka vi söker utan tacksamheten. Jag har en vän som ibland skickar ett sms och frågar vad jag är tacksam för, det är bra för det får mig att tänka efter även om dagen har börjat dåligt. Ofta hittar jag väldigt många saker jag är tacksam för. Exempelvis är att jag kanske blev irriterad över något på morgonen, men sen gjorde jag yoga och irritationen gick över, jag är därmed tacksam för den underbara effekten av yogan. En annan gång så svarade jag på vännens sms med att jag är arg för att det är så kallt, men jag är tacksam för mitt badkar som jag kan fylla med riktigt varmt vatten och efter mitt varma bad då jag tinat mina isbitar till tår så är jag tacksam över mina sköna fårskinnstofflor. Det är lätt att hitta saker man är tacksam för bara man tittar. Jag tror det handlar även om att man måste vara medveten om sin omgivning för att faktiskt påminnas om det man är tacksam för.


Jag är tacksam för den här boken som min man gav mig på vår femåriga bröllopsdag. Ja bara den meningen innehåller mycket att vara tacksam för. Fem års bröllopsdag är fem år av kärlek, min man, som är den fantastiska man jag valt att gifta mig med och dessutom en bok om något som jag tycker är riktigt intressant som han valt ut för att han vet det och känner mig så bra.
Innan jag fick boken så hade jag ro att stanna upp och njuta av det minimerande vi redan gjort här hemma, man kan exempelvis komma in i vårt förråd nu. Det är något jag sällan tillåtit mig själv innan, att stanna upp och njuta av resultatet. Det gjorde jag aldrig förr, när en sak var klar gick jag genast vidare till nästa mitt förändrade perspektiv är något att vara tacksam för.